Hej, jag heter Catrine Näsmark

Jag är född 1970 och har levt som konstnär och scenograf i mer än 25 år. Det är inte ett jobb för mig – det är ett sätt att existera. Måleriet är mitt syre, min drog, mitt ständigt återkommande samtal med världen. Jag kan helt enkelt inte låta bli.

På Lidingö hittar du House of Näsmark, mitt kreativa högkvarter. Där finns min stora ateljé där jag målar, ställer ut, håller workshops, företagsevent, öppnar shoppen och bjuder in till möten mellan människor och konst. En plats där färg får ta plats och där idéer gärna spiller över kanterna.

Ovanpå bor jag tillsammans med mina tvillingkillar – så det är lika mycket ett hem som en skapandeverkstad.

Jag har alltid dragits till känslan av frihet. Därför älskar jag motorcyklar och stora amerikanska bilar. Inte för motorernas skull, utan för det där pirret av rörelse, krom, bensindoft och möjligheten att köra mot horisonten utan att veta exakt vart vägen leder.

Lek, lust och lite allvar är mina ledord. Jag tror att de bästa idéerna uppstår när nyfikenheten får styra och när man vågar ta ett steg åt sidan.

Under åren har jag haft förmånen att måla porträtt för människor och platser med historia. Mina verk finns bland annat på Stockholms slott, Tessinska palatset och Solliden på Öland. På Bromma flygplats möter besökare ett 50 kvadratmeter stort porträtt av Amelia Earhart – en kvinna som vågade flyga längre än de flesta vågade drömma.

Men det är inte bara ansikten som fascinerar mig. Kroppen återkommer ständigt i mitt arbete. Jag undersöker hur den tar plats i rummet och världen – fysiskt, psykiskt och mentalt. Hur vi bär våra historier i hållningen, huden och blicken, och hur en liten rörelse kan säga mer än tusen ord.

Min väg har gått via Konstskolan Basis, Nyckelviksskolan och en masterexamen i scenografi från Royal Academy of Art. Scenografin har lärt mig att tänka rumsligt, att skapa berättelser där människor kan kliva rakt in i en känsla. Måleriet ger mig friheten att fortsätta utforska samma frågor, fast med penseln som verktyg.

Jag drivs av lusten att upptäcka något jag inte visste innan jag började. Och när en målning känns färdig är det oftast bara början på nästa äventyr. För konsten handlar inte om att hitta svar – den handlar om att våga ställa bättre frågor.